Summering av 2010.
Publicerat: 2010-12-31 Kl: 08:28:30 | I kategori: AllmäntJanuari:
Jag insåg på riktigt att jag verkligen behövde ta tag i min övervikt. Jag ägnade dagar åt att vara rädd för att dö, rädslan för alla risker som finns när man är överviktig och kvällar till att gråta mig till sömns för att jag säkert skulle dö innan Melker fyller två pga min dåliga hälsa. Jag köpte gymkort, såg över maten och satte fart. Det är det bästa jag gjort i hela mitt liv! Började även här ta tag i mina studier igen och började plugga på komvux.
Februari:
En vänskapsrelation som inte var speciellt nyttig för mig tog slut, efter att kvinnan gått ordentligt bakom ryggen på mig och ljugit så det bara sjöng om det. Jobbigt till en början, men efter ett tag insåg jag hur fruktansvärt bra jag faktiskt mådde utan henne, och är idag överlycklig för att jag inte fastnade i hennes negativa värld. Det bästa som hänt strax efter att Melker föddes och kom till världen inträffade 27 februari detta år, då jag och Seth gifte oss i Sigtuna rådhus i sällskap av våran allra närmaste familj.
Mars:
Skolan knallade på, vikten gick sakta neråt, jag fortsatte träna & plugga samtidigt som jag var mammaledig. Många bollar i luften!
April:
Melker fyllde 1 år, ställde till med jättekalas och bakade som besatt maränger, bullar, kakor, tårtor inklusive tårtbottnarna. Ungen fick massor av fina presenter och vi massor av fina minnen. Är så tacksam över att så många även ville komma och gratta lilla korven. Förundrades över hur fort tiden gått sedan han föddes och började få lite åldersnoja. Haha.
Maj:
Värsta månaden i mitt liv. Min farmor gick bort. Bryter näst intill ihop av att bara skriva de här meningarna. Efter för långt lidande av sjukdomar och övermedicinering orkade hennes kropp inte längre. 64 år ung. Min farmor var den enda jag hade på min biologiska pappas sida, och halva mitt liv har jag spenderat med henne. I slutet av månaden var det dags för begravning, och jag har nog aldrig grinat så mycket i hela mitt liv. Har vaga minnen av hur det såg ut inne i den lilla kyrkan eftersom jag skakade och grät bort tiden där inne. När kistan rullades förbi bänkarna och ut för att jordfästas blundade jag. Hon placerades i jorden, på en plats hon själv valt, där solen går upp först och skiner på marken, en plats där hon ser vägen där hennes nära och kära kanske åker förbi när de far vidare norrut eller åt söder. Dagen avslutades med att jag och mamma tog en stor cider och käkade plankstek, huvudet bultade av allt grinande och väl hemma stupade jag i säng.
Här avslutades även vårterminen på komvux och jag sökte in till hösten igen för att fortsätta.
Juni:
Jag var mammaledig på heltid med Melker igen, vilket kändes välbehövligt efter en tuff vår. Fick en tid hos kardiologen på barnsjukhuset där det kunde konstateras att Melkers hjärtfel fortfarande fanns kvar och att medicineringen skulle fortsätta. Började tappa hoppet om min vikt och det var jobbigt att alltid vara hungrig samt finna tid åt att träna. Från Januari hit hade jag bara gått ner 5 kilo. Seth fick semester och vi bodde i hans föräldrars hus under tiden då de var i Italien. Melker lärde sig gå på riktigt, och vi hade många mysiga bad och grillkvällar på baksidan.
Juli:
Här fastnade jag stenhårt för Lchf på riktigt och började plugga & läsa på för att få ordentlig kunskap. Började äta enligt livsstilen en vecka in på juli och i slutet av månaden hade jag rasat ytterliggare 5 kg, utan träning med enbart förändrad kost! Här kom kämparglöden tillbaka. Sommaren började gå mot sitt slut, med många härliga dagar bakom sig av bad, bus, kompislek och skratt.
Augusti:
Skolan knallade på, vikten gick sakta neråt, jag fortsatte träna & plugga samtidigt som jag var mammaledig. Många bollar i luften!
April:
Melker fyllde 1 år, ställde till med jättekalas och bakade som besatt maränger, bullar, kakor, tårtor inklusive tårtbottnarna. Ungen fick massor av fina presenter och vi massor av fina minnen. Är så tacksam över att så många även ville komma och gratta lilla korven. Förundrades över hur fort tiden gått sedan han föddes och började få lite åldersnoja. Haha.
Maj:
Värsta månaden i mitt liv. Min farmor gick bort. Bryter näst intill ihop av att bara skriva de här meningarna. Efter för långt lidande av sjukdomar och övermedicinering orkade hennes kropp inte längre. 64 år ung. Min farmor var den enda jag hade på min biologiska pappas sida, och halva mitt liv har jag spenderat med henne. I slutet av månaden var det dags för begravning, och jag har nog aldrig grinat så mycket i hela mitt liv. Har vaga minnen av hur det såg ut inne i den lilla kyrkan eftersom jag skakade och grät bort tiden där inne. När kistan rullades förbi bänkarna och ut för att jordfästas blundade jag. Hon placerades i jorden, på en plats hon själv valt, där solen går upp först och skiner på marken, en plats där hon ser vägen där hennes nära och kära kanske åker förbi när de far vidare norrut eller åt söder. Dagen avslutades med att jag och mamma tog en stor cider och käkade plankstek, huvudet bultade av allt grinande och väl hemma stupade jag i säng.
Här avslutades även vårterminen på komvux och jag sökte in till hösten igen för att fortsätta.
Juni:
Jag var mammaledig på heltid med Melker igen, vilket kändes välbehövligt efter en tuff vår. Fick en tid hos kardiologen på barnsjukhuset där det kunde konstateras att Melkers hjärtfel fortfarande fanns kvar och att medicineringen skulle fortsätta. Började tappa hoppet om min vikt och det var jobbigt att alltid vara hungrig samt finna tid åt att träna. Från Januari hit hade jag bara gått ner 5 kilo. Seth fick semester och vi bodde i hans föräldrars hus under tiden då de var i Italien. Melker lärde sig gå på riktigt, och vi hade många mysiga bad och grillkvällar på baksidan.
Juli:
Här fastnade jag stenhårt för Lchf på riktigt och började plugga & läsa på för att få ordentlig kunskap. Började äta enligt livsstilen en vecka in på juli och i slutet av månaden hade jag rasat ytterliggare 5 kg, utan träning med enbart förändrad kost! Här kom kämparglöden tillbaka. Sommaren började gå mot sitt slut, med många härliga dagar bakom sig av bad, bus, kompislek och skratt.
Augusti:
Här hände det mycket. Fick upp kontakten igen med Amanda, som vi förlorat någon gång under våren som jag inte minns när. Hon fick sin dotter, Julia i slutet av Juli och det kändes underbart att få upp kontakten med henne igen. Skolan började, och Seth gick på sin pappaledighet. Det blev intensivt att plugga dagtid och knappt ha någon tid för studier när jag kom hem på dagarna så vi beslutade att försöka få in Melker på dagis tidigare än vad som var planerat.
September:
Jag fyllde 22, och firades med en liten tårta hemma i sällskap av min man och son. Skolan tickade vidare och kilona bokstavligen rasade av min kropp.
Oktober:
Melker fick plats på en helt underbar förskola, där han i slutet av månaden började. Det var en tuff inskolning, då den bara pågick i tre dagar. Mycket tårar och separationsångest, men det gick toppen och nu trivs han som fisken i vattnet!
November:
Slutspurten i skolan inleddes, intensiva dagar kämpade jag mig igenom den halvmeters höga plugghögen. Melker var sjuk ungefär varannan vecka vilket påverkade skolan och Seths jobb. Intensiv månad. Sökte in på plattsättare utbildningen.
December:
Efter mycket svett och tårar fixade jag skolan tillslut med bra betyg. Dagarna innan jul gick vi in i en liten kris jag och Seth, som nu har stabiliserat sig och förhoppningsvis förändrat lite av våra tankebanor. Det blev jul och ledighet. Första dagarna sov jag bort eftersom stressen släppte ordentligt. Sjukdomarna under månaden var ett faktum, och vi är fortfarande inte friska haha.
Sedan Januari i år har jag lyckats gå ner sammanlagt 24 kg. 5 kg genom "normal" kost i mindre portioner och resten from Juli enligt lchf kost. Jag har fått bättre insikt i mitt liv och lärt mig att prioritera vissa saker och sätta upp mål för mig själv.
Fick antagningsbeskedet om att jag kommit in på min utbildning, vilken gav mig en oerhörd lycka! Men efter närmare planering kom vi fram till att tiderna inte är realistiska eftersom skolan ligger långt bort. Så jag måste tyvärr fortsätta på komvux här en termin till innan jag söker in till utbildningen till hösten igen.
Jag är nöjd med året 2010. Det känns som att jag verkligen vaknat till liv och kunnat bygga upp mål och drömmar. Nästa år kommer förhoppningsvis löpa vidare, och jag ska kämpa tills jag kommer dit där jag vill vara!
September:
Jag fyllde 22, och firades med en liten tårta hemma i sällskap av min man och son. Skolan tickade vidare och kilona bokstavligen rasade av min kropp.
Oktober:
Melker fick plats på en helt underbar förskola, där han i slutet av månaden började. Det var en tuff inskolning, då den bara pågick i tre dagar. Mycket tårar och separationsångest, men det gick toppen och nu trivs han som fisken i vattnet!
November:
Slutspurten i skolan inleddes, intensiva dagar kämpade jag mig igenom den halvmeters höga plugghögen. Melker var sjuk ungefär varannan vecka vilket påverkade skolan och Seths jobb. Intensiv månad. Sökte in på plattsättare utbildningen.
December:
Efter mycket svett och tårar fixade jag skolan tillslut med bra betyg. Dagarna innan jul gick vi in i en liten kris jag och Seth, som nu har stabiliserat sig och förhoppningsvis förändrat lite av våra tankebanor. Det blev jul och ledighet. Första dagarna sov jag bort eftersom stressen släppte ordentligt. Sjukdomarna under månaden var ett faktum, och vi är fortfarande inte friska haha.
Sedan Januari i år har jag lyckats gå ner sammanlagt 24 kg. 5 kg genom "normal" kost i mindre portioner och resten from Juli enligt lchf kost. Jag har fått bättre insikt i mitt liv och lärt mig att prioritera vissa saker och sätta upp mål för mig själv.
Fick antagningsbeskedet om att jag kommit in på min utbildning, vilken gav mig en oerhörd lycka! Men efter närmare planering kom vi fram till att tiderna inte är realistiska eftersom skolan ligger långt bort. Så jag måste tyvärr fortsätta på komvux här en termin till innan jag söker in till utbildningen till hösten igen.
Jag är nöjd med året 2010. Det känns som att jag verkligen vaknat till liv och kunnat bygga upp mål och drömmar. Nästa år kommer förhoppningsvis löpa vidare, och jag ska kämpa tills jag kommer dit där jag vill vara!
Kommentarer
Trackback
