..då man drabbas av en enorm lust att skriva! 
Jag har ställt mig upp igen, på båda fötterna, och hittat en väg jag vill gå i mitt liv.
Trots det som hänt, har jag, ensam och med hjälp av underbara människor i min omgivning förstått att det nu bara kan bli bättre. Jag och Melker är starkast ensamma, och det är såhär det kommer bli. 

Jag tror att jag har hittat min väg att vandra tillsammans med min underbara son. 
Han och jag tillsammans, min familj, jag och Melker. 

Jag är fan så jäkla bra! Jag är för bra för att ge upp skrivandet och mina drömmar.

Vet ni? Jag kommer tillbaka! Ska bara fixa ihop en ny design. 

Musik. Vänner. Vår. 

Jag känner mig inte ensam. Har jag klarat de första veckorna efter en sån här händelse så borde jag fasiken klara mer. Peppad till tusen!