Madeleine von Lchf-morsa -

Tisdag eftermiddag.

Publicerat: 2011-04-21 Kl: 05:51:27 | I kategori: Allmänt

Vad fina ni är som kommenterat med så stöttande ord!

Dagen fick över förväntan helt strålande. Dock så var röntgen precis lika hjärtskärande som jag beskrev den, om inte till och med snäppet värre. Sist vi röntgade, skrek, grinade och vrålade lillskrutt för full hals. Den här gången låg han och tittade på mig med förkrossad blick och grät tysta tårar utan att säga ett ljud. Det skar ordentligt i hjärtat, och när de sedan tagit klart bilderna och mitt lilla troll fick komma upp i famnen, då kom den högljudda gråten. Mammas duktiga kille!

Efter röntgen gick vi ner till ortopedmottagningen där vi fick vänta över en timme på att få träffa läkaren. Som tur är har de ett rätt så trevligt väntrum där, så vi lekte i fullt ös.

Sen blev det tillsist vår tur. I samma veva som de tar höft-biten, så kör de även kontroll av fötterna. Fötterna var över förväntan, då målet skulle ligga på 90 graders vinkel när man böjer foten uppåt, Melkers båda fötter låg 30-40 grader mer än 90. Så jäkla skönt att höra! För skulle de av någon anledning vilja dra sig tillbaka så finns det god marginal innan man måste åtgärda. Dock är ju detta givetvis ingenting vi riskerar då den dagliga stretchingen och nattliga skenanvändningen fortfarande utövas varje dygn.

Och sist men inte minst!! HÖFTERNA ÄR HELT FÄRDIGUTVECKLADE!! Röntgenplåtarna visade att höftkulorna nu ligger stabilt och att allt är helt moget! Målet som ortopederna ville nå, är nu uppnått! Ingen mer höftröntgen, ever!! Jag började grina av lycka och kunde inte tacka ortopedläkaren nog. Detta hemska moment är över!

Gissa hur vi firade?!

Såklart så fick min finaste, duktigaste Melker en bronto-glass som han valde helt själv! Jag svävade ut från mottagningen på en jäkla massa moln. Vilken frihetskänsla! Efter de goda beskeden fick vi en lapp och informationen om att vi skulle gå vidare till medicinskfotografering vid stora huvudentrén för att fotografera hur Melker belastar sina fossingar. Så vi knallade dit. Pappa S fick agera.

Trollungen fick stå på en kub av glas, som invändigt hade en spegel. Studion var kokande varm, men det gjorde inte så mycket eftersom vi var där så kort tid. M var superduktig och ändrade ställningen på fötterna precis så som fotografen ville. Sedan när det blixtrat till några gånger så var journalbilderna klara!

Det var en lättad mamma som gick tillbaka till bilen, ungen satt i pappa S famn och efter en lång känslosam dag, rullade bilen återigen norrut mot den lilla småstaden, längst bort på pendelstågslinjen..

Kommentarer

Postat av: Emmelie

Å vad kul! Förstår ju att det varit mycket för er med både detta och det andra sÅ skönt att en sak är ur världen! :) nu blev jag dock sugen på en glass jag med :)

2011-04-21 @ 07:23:19
URL: http://Www.sedorika.devote.se

Postat av: Amanda & Oscar

Skönt att det går så bra för Melker! Men jag sitter här och grinar ändå..

2011-04-21 @ 09:06:03
URL: http://glantan.blogg.se/

Postat av: Emma - mamma till Meja och Alvin

Härligt med positiva besked :D Glad påsk till er!!

2011-04-21 @ 11:39:41
URL: http://emmaoskrutten.blogg.se/

Postat av: Mona von Snabel

gu, ja hann då fäll en tår.. fan va duktig han ändå är!! känn mej nästan stolt över han som värsta mamman här :P hahaha! å över dej me som orkar de här! du ä min idol madde!! :) kram

2011-04-21 @ 14:57:00
URL: http://gammquinn.blogg.se/

Trackback