Hur fasiken hittar man motivationen igen?

Jag står verkligen på noll just nu, och vet varken ut eller in. Jag är skit sugen på att skaffa ett gymkort igen, men när skall jag ha tid?

Känner mig så sjukt rastlös och stressad, även fast jag knappt har något jag egentligen borde göra. Jag vill känna mig pigg, träna, skutta och vara glad men just nu känns allt bara skit.

Jag vet vad jag ska äta för att må bra och gå ner. Jag vet vad jag kan träna för att få ur mig den här energin, men jag gör det inte! Jävla latmask man är. Känner mig som en liten tjurskallig Madde, som för 13 år sedan slängde sig på golvet raklång och vrålade ”jag har inget att göraaaa, jag har så tråkiiiigt, men jag orkar ingentiiiiing”.

Vissa dagar (typ som den här) är det extra påtagligt att vara ensam. Tvättberget i badrummet är enormt, berget med ren tvätt som skall vikas och läggas på rätt plats är gigantiskt, katterna och krafsat i fanimej alla krukor så det är jord överallt och mat behöver handlas för att kylen gapar tom. Om jag inte gör något av det där, så blir det aldrig gjort. Allt hänger på mig. Det är jag som är den vuxna. Mamman. Ansvarspersonen. Motivationen tryter i allmänhet. Jag är så jävla trött på allt. Så skall man ställa upp för människor, som inte ens ger mig någonting tillbaka. Varför måste vissa idioter utnyttja min snällhet?

Fan fan fan vad grinig jag känner mig idag. Jag tror att jag varit ledig för länge, faktiskt. Ja man kan vara ledig för länge. Jag vill att skolan ska komma igång nu, så jag kan planera mina vardagar och få in rutinerna helt och hållet. Undra om jag ska gå och lägga mig en stund innan jag hämtar ungen från dagis? Ja det ska jag.