Vilken chock vi fick igår. Den kanske behövdes till en viss del för att jag skulle sluta tänka på allt annat jobbigt och få lite distans. Det är med lite småstress jag skriver det här inlägget, eftersom vi är mitt i morgon-ruset och ungen skall strax kläs på. Men jag måste få ur mig det här.

Igår var vi hos kardiologen (hjärtläkaren), för nya kontroller och för att överväga ännu en gång om Melker ska trappa ner och sluta med sin hjärtmedicin. Dagen till ära, hade dagis stängt och Seth tagit ledigt, så vi njöt av förmiddagen tillsammans, med lek och god lunch. När klockan blev eftermiddag var det dags att packa ihop sig för att åka iväg mot sjukhuset. 

Väl där, och när vi fått komma in, togs ett EKG där man kunde konstatera att syndromet fortfarande finns kvar. En stund senare gjordes även ett ultraljud på Melkers hjärta, och han var super mega duktig och låg alldeles stilla. Efter en del frågor från mitt och Sethssons håll, kunde vi konstatera att jag antagligen har exakt samma hjärtfel som Melker, utan att jag vetat om det tidigare, och att han ärvt det av mig. Skillnaden är att jag inte har haft samma problem som Melker, och därför behövs det inte riktigt kollas upp. Skitläskigt, men det känns också super skönt att ha fått en förklaring på allt.