Tjena hejsan svejsan på just dejsan!

Imorse lämnade jag en ledsen Melker på dagis, som inte alls ville bli lämnad idag. 
Med klumpen i halsen försökte jag vara en "duktig" mamma och lämnade dagis med lite ågren.
Hem, duscha, klä på, till skolan!



Hoho, där har ni mig idag! 
Dessutom har jag fuskat mig igenom nästan en hel månad utan att äta som jag bör eller heller träna. Fy mig! Idag är nya dagen på mitt nya liv. Woho! Jag vet att jag kan, har jag lyckats med så mycket hittils så är det baske mig inge svårt att starta upp igen. Här har ni en dålig bild på mig idag, kroppen då alltså, och stegräknaren är på plats, såklart!

Sen traskade jag då vägen till skolan för att sitta på en svenska B lektion och grund analysera en novell. Fick även tillbaka provet i litteratur historia som jag skrev i torsdag, och gissa om jag blev en gladis?!



Toppen glad! Efter skolan plockade Niklas upp mig och vi åkte ut till nåt litet ställe precis innan (eller i?) Sigtuna och tog en promenad med hans voffsing Ceasar. Härligt att gå lite i friska luften och byta några ord!
Sedan blev jag avsläppt hemma, och blev minst sagt rasande över nyaste numret av vi föräldrars framsida:



Okej nu har jag inte läst artikeln ännu, men rubriken gör mig galen. Varför skynda på ungens utveckling? Skall stressen grundläggas redan som spädbarn? Skall barn inte längre få vara barn? Nej nej här är det en tävling om vem som är bäst och blir det snabbast. Jävla skit vad arg jag blir. Melker får gärna vara hur seg han vill, sålänge han är sig själv och mår bra. Barn skall stimuleras utifrån behov och inte överstimuleras av stimmiga föräldrar. FY!

Nej men hörrni, det var det. Längre har jag inte kommit idag. Snart skall det lagas mat och jag skall skriva ett personligt brev och söka ett jobb jag hittat. Funny! Ha det gott :)