Dock är veckan fruktansvärt späckad med plugg så det bara sjunger om det, prov inkluderat. 
Som jag sagt tidigare är jag tacksam för att jag faktiskt har chansen att plugga, men det känns aldrig som att jag riktigt räcker till eftersom man måste sitta med så mycket hemma också. När tiden inte räcker till, alltså håltimmarna på dagtid, så känner jag mig verkligen som världens sämsta morsa och människa. 

Vad skönt det skulle vara att få jobba igen, slippa ta med sig massor av skit hem. Funderar på att dra ner till Ams någon dag kanske nästa vecka, och se vad man kan klura på.

För övrigt så är Melker inne i någon fruktansvärt jobbig period. Han vaknar varje morgon mellan halv fem och fem, sedan klänger och hänger han på både mig och Seth hela tiden. Han vet aldrig vad han vill, han skall testa gränser, han "ramlar" hela tiden och låtsas grinar. Slåss gör han också, rivs, är arg, skriker, slår ner leksaker från hyllor, kastar sönder kritor, bryter sönder penslar och ja, you name it! Alla "Aj-aj" grejer gör han också, och säger man åt honom när han gör det ena så springer han till det andra. 

Tog upp saken med dagis förra veckan tror jag att det var, men där visar han ingenting alls av det han gör hemma. Hon påpekade även att barn som är i trotsen eller påväg in, oftast trotsar brutalt mycket med dom som barnet känner sig som tryggast med. Så samtidigt som det är jobbigt skall man tydligen ta det som en "komplimang" att han är så pass trygg med oss att han kan ta ut allt sitt vrede för att kunna utvecklas. Såklart är man tacksam över att han håller allt det här hemma, men det är verkligen jobbigt. Vissa dagar vill man bara slita av sig håret!

Men men, nu skall det ut och promeneras till dagis, och sedan promeneras hem. 
Hoppas ni alla får en skön måndag.