Öppen.
Publicerat: 2011-02-16 Kl: 18:41:31 | I kategori: AllmäntSå har det varit i drygt 1½-2 månader, och det känns skönt att kunna skriva om det nu, i alla fall lite. Livet måste gå vidare, även fast vi inte gör det tillsammans, och det som är fruktansvärt jobbigt är att jag inte har förutsättningarna riktigt för att kunna flytta här i från. Eftersom han står på kontraktet, och han drar in mest pengar, så är det självklart att han skall bo kvar. Jag däremot söker jobb som en tok, vid sidan av mitt heltidsplugg och söker nytt boende. Vi kommer ha delad vårdnad om vår lilla underbaring, och ja. Det gör ont enda in i ryggmärgen.
Jag tänker inte gå in på varför, eftersom jag tycker det är för privat. Men ibland växer man ifrån varandra på olika plan, och det är inte mer än mänskligt.
Men så ligger det till. Nu är det ute, och allt blottat.
Strongt att skriva det tycket jag! Många gånger jag velat ge upp och jag frågar mej ibland när är det nog och hur länge ska man försöka och orka! Anyway strongt!
Tråkigt för er :( men ibland blir det så.
Sänder varma kramar från oss till er här i vinterkylan. Och ta hand om dej gumman!
Kram <3
Men noo vad jobbigt. Du kommer klara detta finemang och jag är alltid kapabel till att prata. Kramar
Men kära hjärtanes, vad ledsen jag blir för eran skull!
Jättetråkigt men det var väl rätt beslut för er, klart det gör ont men du tar dig igenom det. Såklart :)
Det går väldigt bra med en till i familjen, Lova är väldigt lik Oliver som bebis vilket är skönt. Lätthanterlig bebis gör underverk när storebror är arg :)
Jag vet inte hur du har det med Melker men oj vilka utbrott unge herren
Hoppsan, skriver från telefonen och slant med fingret :)
Det jag skulle skriva var att Oliver kan få rejäla utbrott om något är fel och han ska vara överallt och dra i saker, vi hoppades på att det skulle gå över innan bebisen kom men icke det.
Typiskt för 2-åringar tydligen haha Tur han är söt :)
