Inatt sov jag borta, som vi kommit överens om att jag skall göra när Sethsson har lämningen på dagis. Skönt tycker vi, men jobbigt som fa-an tycker jag till mesta del. Även fast Melker sover när jag gick så gör det ont i hela kroppen att inte få pussa honom hej då på morgonen. Men som tur är så sov jag ju hos världens bästa, som lättade upp min kväll och dag enormt idag! Dör inombords när jag tänker på att ha delad vårdnad om mitt lilla underverk när jag en vacker dag flyttar. Jag kommer ha panikångest dygnet runt. Fy vad jobbigt.. Jag får väl skaffa mig massa djur och tracka alla mina vänner och locka dit dem på middagar och dyl :)