Det är med glädje jag skriver det här inlägget, ett leende på läpparna också för den delen.

 

Vad många det är som rasar, men även hurrar över mitt senaste bokinköp. Genus är ett enormt stort ämne som kan diskuteras till oändlighet, antingen med hat eller med kärlek. Ur min synvinkel är genus på många sätt sunt att känna till innebörden kring, eftersom alla våra handlingar och prioriteringar påverkar våra nästa generationer. Skall samhället fortsätta vara könsuppdelat, eller ska alla få samma rätt?

 

Innan jag överhuvudtaget viste vad ordet genus innebar, var jag en människa som stod emot. Vadå klänningar och dockor till pojkar? Hallå? Hur logiskt är det på en skala mellan ett och sjuttioelva? Men det handlade bara om okunskap, och genus är så mycket mer än bara kläderna på kroppen. Det viktigaste är tanken till den kommande handlingen som vi utför.

-          Varför har din son en tröja med rosa hjärtan på? Han kommer ju bli bög!

 

Och vad gör det, frågar jag mig själv? Varför ska man bli homosexuell för att man gillar vissa färger eller mönster, och vad gör det om han en dag kommer ut med en annan sexuell läggning? Vad är egentligen ”normalt”? Jag tror många som strider mot genus tänkandet kan ha en släng av homofobi, men det tycker jag är ett annat ämne.

 

Fan vad roligt det är med folk som har åsikter! Diskussioner är något av det bästa som finns, tackvare människors individuella tankar och självinsikter. Alla som uttrycker sig bör hyllas! Vad härligt det är att du är du!

 

Här måste jag passa på att lyfta fram min underbara mamma, som lagt mycket grund till mitt tänkande. Ni som känner mig har säkert hört talas om det uttryck jag myntade som liten ”man får göra som man vill” och det är så sant som det är sagt! Mamma har många gånger berättat om mina varierade klädval i både färg och form men även mycket om min trygga personlighet. Efter en minst sagt svajig tonårsperiod och start på vuxenlivet har jag kommit till insikt. Insikt om hur trygghet och tillit respektfullt bör bemötas samt föras vidare till våra nästa.

Många gånger har frågan ”vad skulle du säga om jag berättade att jag vara homo eller bisexuell, mamma?” dykt upp, och vid varje tillfälle har jag fått samma härliga svar tillbaka:
- Vad ska jag säga? Det är du som väljer vem du vill ha i sänghalmen, så länge du är lycklig, så är jag glad.

 

Vilken härlig människa som kan ge sitt barn ett sådant svar, inte sant? Uppväxt handlar om, som ovan nämnt, trygghet och tillit till människorna i sin omgivning. Tack mamma, för din icke inskränkta syn på livet!

Vill man då ha en tröja som är rosa även fast man är pojke, så ska det vara en självklarhet. Vill flickan ha en svart cool Star Wars tröja, vist fasiken ska hon då få ha det! Se stoltheten i barnets blick, stoltheten över att han eller hon, MÄNNISKAN, fått välja själv efter egen smak och eget tycke. Uppmuntra individens val, kränk inte!

Nu banade jag ut på lite allt möjligt, men det är precis som jag sa: Ämnet är så pass stort och har så många grenar att det kan diskuteras till oändlighet.

Genus. Lägg ordet på minnet.