Trampade oss långsamt upp för den långa Valstabacken på väg hem från dagis, med hjärtat i halsgropen och flåset på 110. Då kramar ungen tag om min midja och säger "Mamma, dutti tille!" Behöver jag berätta hur mycket mitt hjärta smälte och hur motivationen plötsligt ökade till max :)