Man kan inte stänga in alla känslor jämt, som jag för övrigt är mycket bra på. Det var det första jag sa till kvinnan på det första mötet, att jag är fruktansvärt bra (tyvärr) på att måla upp ett yttre som speglar en välmående och nöjd människa. Men hon genomsyrade mig med sin långa tystnad och orden som sedan följde "jag ser att du är ledsen". Då brast jag, muren revs ner till ruiner och på den vägen är det.

Snart ska jag iväg och grina som ett litet barn. Det är en jobbig dag idag. Men när jag torkat tårarna efter besöket, så är det dags att försöka se ut som att jag mår bra igen, till nästa inbokade tid.