God morgon, jag har ju vist en blogg också, hehe.

Gud vad ledsen jag blev igår, och vilket vrede jag känner mot min kommun som jag bor i.
Utbildningen som jag sökt, som var helt på distans, skulle passat mig HELT perfekt! Den skulle ha öppnat tusentals dörrar till både jobb och bättre tid hemma och med Melker. MEN! Min fucking jävla kommun har dragit tillbaka den, bara för att de inte anställer folk med den utbildningen här. Men hallå, hur trångsynt får man bli?! Så jag fick lägga om mina planer helt och hållet igår. Det var med tunga steg som jag lämnade studievägledaren, och med gråten i halsen faktiskt. 

Sökte nya utbildningar när jag kom hem, intensivare än intensivast, och på något vänster så kommer jag alltid tillbaka till alla byggutbildningar. Satt och sållade, funderade, inriktade och försökta matcha mig in i någon yrkesroll och tillslut kom jag på det! Ni som hängt med ett tag vet ju att jag kom in på plattsättare-utbildningen i vintras, men att jag pga de sena och för tidiga tiderna fick tacka nej. Övervägde igår att söka samma utbildning, fast i en annan skola, men sedan slog det mig. Om man utbildar sig till träarbetare (snickare) så har man mycket bredare arbetsområden, man kan grunderna och sedan om man vill kan man ju gå och inrikta sig på något specialarbete, som kanske plattsättare, senare. Så får det bli. Hello sickare-utbildning haha.

Och till er som undrar vad det första var för någonting, så var det en utbildning som skulle hjälpt mig att komma vidare och läsa om genus, barn med speciella behov och liknande ämnen på högskolan. Men om jag yrkesutbildar mig först inom något som jag verkligen vill, jobbar ett tag, så kanske man har hunnit flytta till en trevligare kommun sedan, där jag faktiskt kan söka min utbildning efter att ha jobbat några år.

-Vad vill du bli när du blir stor?

Hur ofta fick man inte den frågan som barn? Hur ofta har man kanske själv frågat barn samma fråga?
När blir man stor, och när man är stor vet man vad man vill bli då? 

Intressanta funderingar såhär på morgonkvisten :)

Okej okej, nu har morsan fått tuppjuck mitt i allt plugg. Måste faktiskt lista tre av världens sexigaste män, som alltid får mitt hjärta att slå dubbla slag haha! Lite måste man väl få vila hjärnan och ögonen mellan alla olika arbeten ;)

Provet gick nog, kanske, bra. Det kändes helt okej när jag lämnade in det efter en och en halv timme. Nu är det bara att vänta på dommen haha!

By the way. Snart kommer jag eventuellt medverka i lite terapi. Undra vart det leder oss? Kan det bli bra igen?

Igårkväll var jag fruktansvärt trött. Tanken vad att jag skulle natta barnet runt sju- halv åtta och sedan gå upp och plugga inför natinella skrivdelen som är idag mellan 8,15-13,15 men vad tror ni händer? Självklart somnar jag lika gott som min lillfis! Det är inte direkt första gången det händer, utan jag brukar alltid vakna med ett ryck runt nio-snåret och inse vad som hänt. Inatt vaknade jag klockan tre!! Klarvaken, pigg och redo för att "plugga lite på kvällen för att sedan sova hela natten". Fick en chock när klockan pekade på extremt tidigt morgon, och började överväga att inte sova mer eftersom vi ändå skulle upp nu klockan 5. Men eftersom örat värkte och jag fortfarande är sjuk, så är det ju klokast att sova. Så jag somnade nog där runt 4 och fick sova i 45 minuter i alla fall, för sen var det inte larmet som körde upp mig, utan ungen.

Så kan det gå, håll gärna en tumme för att jag fixar provet idag ändå :)

Jag undrar hur många som spottat svordomar hela morgonen, just idag. Jag pustar ut så länge man ser att snöflingorna smälter så fort de når marken. Dock blir man ju lite paranoid när man på facebook möts av statusrader när det spekuleras kring att jorden snart kommer gå under. Försöker trösta mig ytterliggare genom att minnas att min mormor berättat att det för flera år sedan, snöade på midsommarafton! Då borde detta inte vara så konstigt :)

Har ont i magen, lungorna och hela kroppen efter promenaden till dagis nu på morgonen. Hjärtat värker lite också, gudars vad jag saknar min unge! Känns alltid extra jobbigt när han varit hemma en längre period, när man sedan skall återgå till vardagen igen. Men som tur är, så är personalen på ungens förskola riktigt härliga människor, vilket gör att det ändå känns lite lättare. 

Nog snackat nu :) Allt plugg väntar!

Har pluggat så jag nästan är svimfärdig idag. 
Har gått igenom allt inför ett prov om medeltidens historia, läst igenom och antecknat från kopieringsunderlaget inför det nationella i Sv B samt nästan skrivit klart min analys. Woho! 

Ungen var hos doktorn idag, mest för att kolla att han inte smittats av min lunginflammation, och det hade han tack gode gud inte! Det firades med bad i badkaret och glassätning. Imorgon blir det dagis för kotten, och en massa läsning för mamman i soffan vilket är en bra kombo när man är sjuk och måste vila. Så, imorgon ger jag mig på Kafka! Härligt.

Nu börjar smärtstillandet gå ur kroppen igen, dags att fylla på, koka en kopp te och krypa ner i soffan igen. Ikväll säger pappa S tack och adjö för den här gången. Jag är så otroligt tacksam att han ställt upp dessa dagar för mig och vår son. Nu hoppas jag att vi får hålla oss skitfriska!

Med ben skakiga likt Bambis på den hala isen, försöker jag mig på vardagen igen imorgon, även om bacillerna hänger sig kvar. Det är tungt att vara ensam, men jag är glad och tacksam för alla runt omkring oss. 

Ha en skön kväll!

Kollat igenom gamla album under mina sjukdagar i soffan.
Slänger in en bild på en liten Madde för snart 23 år sedan :)

 

Hallå landkrabbor och pirater!

Jag är långt i från frisk, men jag måste säga att jag i alla fall är lite bättre. Orkar sitta uppe korta stunder på dagarna på ett helt annat sätt men dekar oftast ihop efter någon timme. Jag tror på riktigt att jag aldrig varit såhär sjuk förut någonsin. Har även fått förklarat för mig att det kan ta längre tid (nähä) för mig att bli friskis igen, eftersom jag har tre inflammationer och en hel jäkla hög bakterier i kroppen. Känns dock fruktansvärt jobbigt, eftersom jag har så tokigt mycket plugg nu på slutspurten igen som är viktigt att hänga med i. Men, jag kommer ikapp!

Melkers pappa S har faktiskt varit en klippa under dessa dagar, och även världens snällaste N. 

I onsdags blev jag erbjuden skjuts av N när jag skulle till vårdcentralen, han höll mig sällskap under hela väntetiden, körde mig till apoteket efteråt, handlade med mig och körde sedan hem mig, trots eget späckat schema. Hur underbart omtänksam kan man vara egentligen?

S kom tidigt som attan i onsdags efter min helvetesnatt med brutala smärtor. Han har lekt med Melker, städat lägenheten, tvättat all vår tvätt, fixat mat, sätt till så jag fått mina mediciner och massor att dricka..Jamen ni vet, allt man gör i ett hushåll med barn och en brutalt sjuk morsa. I lördags åkte pappan och barnet iväg till farföräldrarna så jag fick sova i helt lugn och ro, då ställde N upp med att handla åt mig så jag kunde peta i mig någonting när jag var ensam. 

Vilka människor! Gud vad jag älskar er alla som bryr er så mycket. Alla era fina kommentarer här, alla kommentarer, inlägg och mail på facebook, alla samtal (även fast jag inte kunnat svara) och sms. Åh vad ni är underbara! Tusen tack för att ni alla finns och bryr er som ni gör, det är skönt att inte behöva känna sig ensam i jobbiga tider!

 

Och till något annat, igår under min lilla stund vid datorn hittade jag en utbildning som jag skulle vilja söka. Den startar i höst, och tar slut i juni -12. Den är helt på distans, vilket gör att jag kommer kunna jobba skitamycket extra och dra in massa pengar, samtidigt som jag kanske inte kommer behöva ha Melker på dagis så förbaskat mycket. Det är en utbildning som kommer leda till jobb, och det är ett Måndag till Fredags-jobb, precis som jag vill ha och behöver nu när jag är ensam med lillkorvis! Än så länge håller jag det hemligt vad det är för någonting, återkommer om jag blir antagen ;) Hihi.

Nej, nu börjar huvudet snurra och stjärnor uppenbara sig i mina ögon. Dags att vila kanske?

Puss & Kram!