Jag ställde klockan på larm halv sex, för att jag skulle kunna få en chans att dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro utan dåligt samvete, framför datorn. Här sitter jag, efter en helvetesnatt utan knappt någon sömn alls. Jag hoppas att sonen tänker sova till 7, han behöver varje liten sömnminut som går att få efter en kväll och natt som denna.

Tycker så synd om honom, och det gör så ont i hjärtat att jag inte kan eller får ta av honom skenorna när han tycker dem är jobbiga. Jag klappar, killar på ryggen, sjunger sånger och pussar på hans panna när han gråter av frustration men inte somnar han om för det. Efter läggning sover han i en timme, sen är helvetet igång och igår höll det på mellan halv nio på kvällen till klockan två inatt. 3½ timmes sömn för mig innan jag släpade mig upp och knäppte på kaffebryggaren. Jag tror och hoppas att det släpper snart, ska försöka stretcha fötterna lite oftare än vad vi är ordinerade, så kanske det inte behöver spänna så mycket i dem och benen som det verkar göra för Lilleman. 

Men nu till någonting annat! Jag följer en auktion på tradera slaviskt, jag bara måste ha det jag budat på! Härliga koppar från Rörstrand. Undra om jag ska lägga ett galet maxbud så jag kanske nästan borde vara garanterad att få dem? Ja jag tror det:)

I lördags hjälpte S mig att skruva fast cykelbarnstolen på min nya skrotpärla. Så idag (till Melkers förtjusning) så skall det cyklas både till och från dagis. När jag berättade det för honom igår gav han från sig ett illtjut, och sprang sedan runt och vrålade "mammaa ykla Menger (Melker) dagii". Sa jag att han älskar att cykla;)?

Själv har jag prov i psykologi B, men jag är lugn, tror det kommer att gå finfint!

Men nog från mig. Ha en skön dag:)

Gud vad jag älskar er människor! Det är en sån härligt salig blandning av åsikter hos er som läser, och vilka morsor ni är som tar er tid till att dela med er av era åsikter. Tack tack tack! Det känns skönt att man kan bolla lite här på bloggen, eftersom jag inte har någon hemma längre att bolla alla tankar med. 

Kvällen igår slutade med samma kaos som kvällen innan, massor med gråt och protester. Efter lite peptalk med mamma i telefonen, gick jag på magkänslan och allt slutade med att jag somnade med min älskade lilla grabb i vardagsrummet med öppen balkongdörr så den svala kvällsluften fick fläkta lite över våra varma kroppar. Skönt tyckte nog vi båda, för oj vad vi sov! Vaknade av Melkers medicinlarm klockan 7, och det är långt ifrån ofta som vi sover ut så "länge". Tryggast är man nog tillsammans:) 

Idag tar vi en dag på stranden tillsammans med Amanda & hennes Julia. Eventuellt kommer även Niklas förbi också. Det blir nog en fin dag. Vilken lyx att kunna ta ut föräldradagar varje fredag som jag gjort nu under juni innan vi går på långledigt hela juli. Mamman nöjd, men nöjdast är nog krabaten:)

Ha en skön fredag hörrni!

För att tala i klarspråk: Fy helvete vilken jävla jobbig kväll vi hade igår!
Det är till största del mitt eget fel, det är jag medveten om men okej vi börjar från början.

Efter krisen hemma i slutet av mars i samband med att S flyttade ut, började Melker sova tillsammans med mig i min säng. Till och från sket vi även i skenorna då Melker börjat visa motvilja inför dem, med andra ord gjorde jag, precis det man inte skall göra. Så det började mixtras med tider, struntas i skenor och sovas tillsammans. Jag tyckte, och även Melker att det var jättemysigt och tryggt att sova nära. Kill på ryggen innan han somnade, jag var nära om han vaknade och var ledsen på natten och så vidare. Och ja, det är ju tryggt och egentligen inget fel, men under sista tiden har jag känt att rutinerna måste komma tillbaka, med skenorna varje natt (har URUSELTsamvete för att dem inte vart på varje natt), att han måste få somna själv, och sova i sin egen säng i eget rum. 

Vilket helvete det var att börja om! 

Natten till igår sov han med skenorna - check! Tanken var även att jag skulle sova i sängen som jag ställt ut i vardagsrummet och han sova kvar i sovrummet i sin säng, men det gick åt pipan eftersom han vaknade och ropade på mamma. Så natt nr 1 sov jag inne i sovrummet ändå. Natt nr 2 var natten till idag, jag nattade halv åtta igår kväll en mätt, glad och supertrött kille som sedan fick för sig att vakna igen halv nio. Sedan var det igång, gråt, skrik och många bedjelser om att mamma skulle ta bort skenorna. Men jag stod emot (nödvändigt), la mig bredvid, lugnade, sjöng, kliade på ryggen och försökte få honom att somna om. Efter två timmar sa jag att, mamma går och lägger sig utanför Melkers rum i mammas säng eftersom det visade sig vara hopplöst att ligga kvar. Gråtet började igen, men han låg trots allt ändå kvar i sin säng. Ropade lugnt från sängen några meter ifrån honom i det andra rummet att mamma ligger här, lägg dig ner och sov. Han lugnade sig till och från, och efter många protester tror jag att han somnade runt halv 12. 

Jag var lagom redo att slita av mig håret vid den tiden, tålamodet började tryta och jag ville tillslut inget hellre än banka huvudet i väggen och grina. Jag vet att jag aldrig från början skulle ha slutat med den fasta rutinen med skenor, och att han sov själv, men när man är orkeslös, sårad, lämnad kvar med allt och minst sagt skör, så är det svårt att leva i de fasta rutiner som man hade innan. Eftersom jag mår bättre och kommit upp på fötter i en tryggare och stabilare vardag nu kände jag igår att det var dags att komma in på spår igen, även med denna bit. 

Tycker ni att, det är rätt att försöka prioritera att han lär sig somna själv igen (vilket går bra!) och sova i egen säng (gör han redan och har gjort ett tag, vilket går toppen) i eget rum (vilket gått åt helvete i princip de två sista nätterna)? Det är väl bäst att man kanske tar den biten nu, så det inte blir jobbigare sedan när han blir äldre? 

Ursäkta om detta blev snurrigt men jag är så fruktansvärt trött idag. Ska försöka hinka lite kaffe, innan jag drar mig iväg till dagis för att sedan sitta i skolan mellan 8-16. 

Vore mycket tacksam för lite åsikter! 

Ha en bra dag hörrni.

Vad skönt med lite mul och regn! Igår trodde jag helt ärligt att jag skulle svimma på båda mina lektioner. Det var ingen hit att sitta inne på datorlektion tillsammans med trettio personer och lika många varma ljudliga datorer i ett klassrum utan luftkonditionering. Idag kan jag med andra ord andas igen, puuh!

Ungen är på dagis, och mamman saknar. Det var inte många timmar vi kunde spendera igår efter att han kom hem från sin pappis. Men i eftermiddag, då ska vi laga mat, dega, måla med vattenfärg på kaklet i badrummet och bara vara vi :)

Nu ska jag börja lite smått på mitt fördjupningsarbete i psykologi B. Jiiha!

Tusen tack för era fina kommentarer, jag blir obeskrivligt glad av att mötas av dem när jag loggar in. Ni gör mina dagar ibland ska ni veta :)! 

Igår åkte lillpajas till sin pappa, och är borta till imorgon eftermiddag. Jag saknar honom så jag spricker, men samtidigt njuter jag som aldrig förr. Solen skiner, och igår hade jag en otroligt fridfull dag. Det är skönt att få vara Madde ibland, utan att hålla koll på alla tider och rutiner. 

Igår tillbringade jag och N dagen på en filt i Rosersberg. Läste böcker, drack bubbligt vatten och solade. På kvällen blev jag bjuden på mat, och innan jag slumrade in i årets skönaste sömn så spelades det fotboll, även det i Rosers. Det var länge sedan jag kände mig såhär lugn.

Vaknade utvilad imorse, på dagens schema står inga måsten, bara viljor. Jag har duschat, länge. Jag har kollat igenom att sjuttioelvatusen bloggar på bloglovin och pillat mig mellan tårna, helt i lugn och ro.

Mitt liv känns bra. Det känns som att allt som hänt haft en mening. 

Om dagarna drömmer jag om att jag skall gå min underbara utbildning, att jag kommer få ett jobb som snickare och att jag en vacker dag kanske har råd att ta mitt körkort. Att jag bygger upp ett sparande som kommer gynna mig och Melker inom kort, att jag kanske har råd att köpa en liten röd stuga med vita knutar i utkanten av kommunen och att vi flyttar dit. En stuga med egen trädgård, att jag kanske har råd att köpa en liten skruttig bil som vi kan tuffa runt i också. 

Nu ska jag sörpla i mig det sista i den här koppen kaffe, och sedan klä på mig lite. Planerar även en heldag på skansen med min älskade son inom kort. 

Jag älskar mitt liv och jag ångrar ingenting alls, eftersom allt gjort mig till den jag är idag.
Lycka. 

Fullt ös medvetslös, vårterminen är slut, restarbetena hann bli klara och betygen är satta. 
Sommarkurserna har börjat, så nu pluggar jag data samt Psykologi B till slutet av juni. Fredagar är lediga dagar, då har jag tagit mig friheten att ta ut föräldradagar så Melker inte behöver gå så intensivt på dagis. Vårdnaden är uppdelad mellan mig och pappa S på så vis att Melker sover där varannan helg, och att de träffas varje onsdag efter jobb och dagis. Det känns skönt att jag börjat få mina små "andningshål", samtidigt som det skär i hjärtat varje gång ungen sitter och vinkar från pappa S bil och skriker "heedåå mammaaa!".

Jag har också börjat snacka med en underbar kvinna, på en psykiatriskmottagning eftersom min panikångest börjat komma tillbaka. Tillsammans med henne bearbetar jag mitt liv lite granna, allt som hänt och vilka kriser jag gått igenom sista året. Det känns skönt att faktiskt få känna att jag kan ta plats, och att någon lyssnar på mig. 

Jag har mina underbara vänner, nära och kära, bekanta och andra nya ansikten i mitt liv som finns där, som bryr sig och som jag knutit nya kontakter med. Mamma kommer även hit ibland, spenderar lite tid med oss, sover kvar och finner lite andrum hon med. Det känns som att jag på många sätt äntligen börjat leva för mig själv och Melker.

Men vist finns det många spöken kvar, och vist brister hjärtat ibland när jag tänker på det som varit och allt som hänt. Att Melker inte längre har sin pappa här, att jag blivit lämnad ensam med allt ansvar som det innebär, och att tryggheten i att vara två inte längre har sin rot i mitt liv. Det känns skitjobbigt, att se bilder på Facebook eller höra från andra vägar att den andra föräldern lever sitt liv, medan jag är kvar i det som blev lämnat. Såklart gråter man ibland, känner ilska och frustration. Men jag har mig själv och alla som visar sitt stöd runt omkring och inte minst: JAG har mitt underbara barn. 

Vi är på väg någonstans, jag har sökt en utbildning till hösten som jag känner pirr i hela kroppen inför. Jag reder ut mitt liv, och planerar inom kort en flytt tillsammans med Melker och marsvinen. En flytt som kommer leda till en ännu mer tydlig omstart. Jag känner mig lycklig. 

Idag åker jag och Melker, tillsammans med N & C till Eskilstuna. Det kommer bli en härlig dag!
Jag hoppas att ni trogna läsare som kanske finns kvar, också får en underbar dag. 

På återseende:)!

God morgon, jag har ju vist en blogg också, hehe.

Gud vad ledsen jag blev igår, och vilket vrede jag känner mot min kommun som jag bor i.
Utbildningen som jag sökt, som var helt på distans, skulle passat mig HELT perfekt! Den skulle ha öppnat tusentals dörrar till både jobb och bättre tid hemma och med Melker. MEN! Min fucking jävla kommun har dragit tillbaka den, bara för att de inte anställer folk med den utbildningen här. Men hallå, hur trångsynt får man bli?! Så jag fick lägga om mina planer helt och hållet igår. Det var med tunga steg som jag lämnade studievägledaren, och med gråten i halsen faktiskt. 

Sökte nya utbildningar när jag kom hem, intensivare än intensivast, och på något vänster så kommer jag alltid tillbaka till alla byggutbildningar. Satt och sållade, funderade, inriktade och försökta matcha mig in i någon yrkesroll och tillslut kom jag på det! Ni som hängt med ett tag vet ju att jag kom in på plattsättare-utbildningen i vintras, men att jag pga de sena och för tidiga tiderna fick tacka nej. Övervägde igår att söka samma utbildning, fast i en annan skola, men sedan slog det mig. Om man utbildar sig till träarbetare (snickare) så har man mycket bredare arbetsområden, man kan grunderna och sedan om man vill kan man ju gå och inrikta sig på något specialarbete, som kanske plattsättare, senare. Så får det bli. Hello sickare-utbildning haha.

Och till er som undrar vad det första var för någonting, så var det en utbildning som skulle hjälpt mig att komma vidare och läsa om genus, barn med speciella behov och liknande ämnen på högskolan. Men om jag yrkesutbildar mig först inom något som jag verkligen vill, jobbar ett tag, så kanske man har hunnit flytta till en trevligare kommun sedan, där jag faktiskt kan söka min utbildning efter att ha jobbat några år.

-Vad vill du bli när du blir stor?

Hur ofta fick man inte den frågan som barn? Hur ofta har man kanske själv frågat barn samma fråga?
När blir man stor, och när man är stor vet man vad man vill bli då? 

Intressanta funderingar såhär på morgonkvisten :)

Okej okej, nu har morsan fått tuppjuck mitt i allt plugg. Måste faktiskt lista tre av världens sexigaste män, som alltid får mitt hjärta att slå dubbla slag haha! Lite måste man väl få vila hjärnan och ögonen mellan alla olika arbeten ;)

Provet gick nog, kanske, bra. Det kändes helt okej när jag lämnade in det efter en och en halv timme. Nu är det bara att vänta på dommen haha!

By the way. Snart kommer jag eventuellt medverka i lite terapi. Undra vart det leder oss? Kan det bli bra igen?

Igårkväll var jag fruktansvärt trött. Tanken vad att jag skulle natta barnet runt sju- halv åtta och sedan gå upp och plugga inför natinella skrivdelen som är idag mellan 8,15-13,15 men vad tror ni händer? Självklart somnar jag lika gott som min lillfis! Det är inte direkt första gången det händer, utan jag brukar alltid vakna med ett ryck runt nio-snåret och inse vad som hänt. Inatt vaknade jag klockan tre!! Klarvaken, pigg och redo för att "plugga lite på kvällen för att sedan sova hela natten". Fick en chock när klockan pekade på extremt tidigt morgon, och började överväga att inte sova mer eftersom vi ändå skulle upp nu klockan 5. Men eftersom örat värkte och jag fortfarande är sjuk, så är det ju klokast att sova. Så jag somnade nog där runt 4 och fick sova i 45 minuter i alla fall, för sen var det inte larmet som körde upp mig, utan ungen.

Så kan det gå, håll gärna en tumme för att jag fixar provet idag ändå :)

Jag undrar hur många som spottat svordomar hela morgonen, just idag. Jag pustar ut så länge man ser att snöflingorna smälter så fort de når marken. Dock blir man ju lite paranoid när man på facebook möts av statusrader när det spekuleras kring att jorden snart kommer gå under. Försöker trösta mig ytterliggare genom att minnas att min mormor berättat att det för flera år sedan, snöade på midsommarafton! Då borde detta inte vara så konstigt :)

Har ont i magen, lungorna och hela kroppen efter promenaden till dagis nu på morgonen. Hjärtat värker lite också, gudars vad jag saknar min unge! Känns alltid extra jobbigt när han varit hemma en längre period, när man sedan skall återgå till vardagen igen. Men som tur är, så är personalen på ungens förskola riktigt härliga människor, vilket gör att det ändå känns lite lättare. 

Nog snackat nu :) Allt plugg väntar!

Har pluggat så jag nästan är svimfärdig idag. 
Har gått igenom allt inför ett prov om medeltidens historia, läst igenom och antecknat från kopieringsunderlaget inför det nationella i Sv B samt nästan skrivit klart min analys. Woho! 

Ungen var hos doktorn idag, mest för att kolla att han inte smittats av min lunginflammation, och det hade han tack gode gud inte! Det firades med bad i badkaret och glassätning. Imorgon blir det dagis för kotten, och en massa läsning för mamman i soffan vilket är en bra kombo när man är sjuk och måste vila. Så, imorgon ger jag mig på Kafka! Härligt.

Nu börjar smärtstillandet gå ur kroppen igen, dags att fylla på, koka en kopp te och krypa ner i soffan igen. Ikväll säger pappa S tack och adjö för den här gången. Jag är så otroligt tacksam att han ställt upp dessa dagar för mig och vår son. Nu hoppas jag att vi får hålla oss skitfriska!

Med ben skakiga likt Bambis på den hala isen, försöker jag mig på vardagen igen imorgon, även om bacillerna hänger sig kvar. Det är tungt att vara ensam, men jag är glad och tacksam för alla runt omkring oss. 

Ha en skön kväll!

Kollat igenom gamla album under mina sjukdagar i soffan.
Slänger in en bild på en liten Madde för snart 23 år sedan :)

 

Hallå landkrabbor och pirater!

Jag är långt i från frisk, men jag måste säga att jag i alla fall är lite bättre. Orkar sitta uppe korta stunder på dagarna på ett helt annat sätt men dekar oftast ihop efter någon timme. Jag tror på riktigt att jag aldrig varit såhär sjuk förut någonsin. Har även fått förklarat för mig att det kan ta längre tid (nähä) för mig att bli friskis igen, eftersom jag har tre inflammationer och en hel jäkla hög bakterier i kroppen. Känns dock fruktansvärt jobbigt, eftersom jag har så tokigt mycket plugg nu på slutspurten igen som är viktigt att hänga med i. Men, jag kommer ikapp!

Melkers pappa S har faktiskt varit en klippa under dessa dagar, och även världens snällaste N. 

I onsdags blev jag erbjuden skjuts av N när jag skulle till vårdcentralen, han höll mig sällskap under hela väntetiden, körde mig till apoteket efteråt, handlade med mig och körde sedan hem mig, trots eget späckat schema. Hur underbart omtänksam kan man vara egentligen?

S kom tidigt som attan i onsdags efter min helvetesnatt med brutala smärtor. Han har lekt med Melker, städat lägenheten, tvättat all vår tvätt, fixat mat, sätt till så jag fått mina mediciner och massor att dricka..Jamen ni vet, allt man gör i ett hushåll med barn och en brutalt sjuk morsa. I lördags åkte pappan och barnet iväg till farföräldrarna så jag fick sova i helt lugn och ro, då ställde N upp med att handla åt mig så jag kunde peta i mig någonting när jag var ensam. 

Vilka människor! Gud vad jag älskar er alla som bryr er så mycket. Alla era fina kommentarer här, alla kommentarer, inlägg och mail på facebook, alla samtal (även fast jag inte kunnat svara) och sms. Åh vad ni är underbara! Tusen tack för att ni alla finns och bryr er som ni gör, det är skönt att inte behöva känna sig ensam i jobbiga tider!

 

Och till något annat, igår under min lilla stund vid datorn hittade jag en utbildning som jag skulle vilja söka. Den startar i höst, och tar slut i juni -12. Den är helt på distans, vilket gör att jag kommer kunna jobba skitamycket extra och dra in massa pengar, samtidigt som jag kanske inte kommer behöva ha Melker på dagis så förbaskat mycket. Det är en utbildning som kommer leda till jobb, och det är ett Måndag till Fredags-jobb, precis som jag vill ha och behöver nu när jag är ensam med lillkorvis! Än så länge håller jag det hemligt vad det är för någonting, återkommer om jag blir antagen ;) Hihi.

Nej, nu börjar huvudet snurra och stjärnor uppenbara sig i mina ögon. Dags att vila kanske?

Puss & Kram!

Jag låter bloggen ligga några dagar.
Var hos läkaren igår, och jag har lunginflammation, öroninflammation OCH halsfluss. Inte konstigt att jag mått så dåligt.. Febertoppade igår med nästan 41 grader, låg och yrande, grinade och svettades floder. Har fått stark hostmedicin och smärstillande baserade på mycket morfin, så jag har legat halvt medvetslös under gårdagen. 

Pappa S är här och tar han om ungen, jag ligger mest på soffan, svettas, känner mig hög (väldigt obehagligt, och inte alls kul på något vis), mår illa och sover. 

Så, jag känner mig nästintill döende, och nu började det kännas som att jag ska trilla av stolen och svimma snart. Så vi hörs mina vänner.. :)

Idag blir det nog inte så mycket mer bloggning än såhär. 
Gick och la mig igår med lock för örat och lite småont, pillade i mig alvedon och kröp ner under täcket. 
Vaknade runt 23-tiden av att smärtan eskalerat och örat började "sprängas". Hade så fuktansvärt ont, samtidigt som jag var så sjukt trött. Övervägde att fara in akut när klockan närmade sig 3-4 inatt, men härdade, värmde riskudden, åt mer piller och tillslut deckade jag nog av smärtan och sov i en timme. Så, på hela natten har jag sovit i en timme..Har fortfarande brutal smärta i hela höger öra, som strålar ner i nacken, halsen och upp i huvudet. Kan knappt röra mig, och har nog grinat bort hela natten och halva morgonen. Läkartid klockan 11! Pappa S kom redan innan 7 imorse för att underhålla lilleman under dagen och snällaste N hämtar upp mig och kör ner mig till vårdis. 

Jag mår liksom inte så bra idag :(

Nämen, god morgon!

Kom i säng kring 12 inatt, satt med en hel hög plugg och försökte beta & sålla i det som bör vara klart snarast. Runt ett-tiden inatt började ungen drömma vilt, vifta och grina så sömnen fram till klockan fem nu på morgonkvisten har inte varit den bästa. Men med en, två, kanske tre koppar kaffe okej kanske fyra (nej gud, aldrig fyra!) så orkar man nästan vad som helst.

Igårkväll var mormorn här och barnvaknade medan jag satt och häckade på min kvällskurs. Hon är bra snäll den där mormorn. 

Strax skall jag göra mitt svanhopp in i duschen, man får passa på när ungen sitter som klistrad framför Fem myror är fler än fyra elefanter. Morgon standard, nä men ni? Ha en toppendag! Ska försöka komma ihåg att få med mig röda faran också från dagis när korvis är lämnad. Cykeln alltså. 

Puss & Kram :)!

Vad häftigt det är att se hur sitt barn utvecklas inom så många olika områden! Melker har under en period "exploderat" i sitt sätt att leka, och är nu väldigt noggrann med att berätta att djuren eller dockorna äter, sover, kissar och så vidare. Imorse beundrade jag min sons koncentrerade lek med ett leende på läpparna. Tänk vad tiden går fort, min "lilla" tvååring besitter mer kunskap än vad jag kunnat ana. Jag citerar till bilderna:

Men god morgon gott folk!

Jag har helt och hållet måndag i huvudet idag, och jag misstänker att jag inte är ensam om den saken? Vad snurrigt det blir när det är "vardagsledigt". Nu är jag nyss hemkommen från dagislämning och lite mathandling. Idag snöar jag in mig i mitt plugg igen, och skall försöka se till att vara riktigt effektiv.

Idag känner jag mig riktigt inspirerad! Det känns som att energin minst sagt flödar. Det är så härligt såhär på morgonkvisten, när man bryggt sin kopp kaffe, startat upp en ny spellista på Spotify, loggar in på bloglovin och klickar runt bland de stora favvo-bloggarna. Måste faktiskt tipsa er om mina favvo-två..om ni inte redan läser dem: