Depp.

Publicerat: 2011-07-30 Kl: 08:01:04 | I kategori: Allmänt | 5 kommentarer


Trots många härliga dagar, fina stunder och lyckliga händelser så känner jag mig helt nere. Igår bröt jag ihop tre gånger, och ångesten är ganska påtaglig. 

Melker knölar med skenorna så det bara sjunger om det, han har inte sovit en hel natt med dom på jag vet inte hur länge. Efter att jag nattat honom på kvällen tar det en timme, sedan är gråtet igång, inatt grinade han 3 timmar på raken, och det spelar ingen roll hur mycket jag sjunger, kliar på ryggen eller läser sagor, han ger sig inte ändå. Sömnen är helt rubbad. Skenorna är omställda och tillfixade så de ska vara så mjuka som möjligt, men det funkar inte ändå. Bristen på sömn gör ju inte humöret speciellt roligt..varken mitt eller Melkers. 

Jag känner mig ensam. Ensam på dagarna, ensam på nätterna. Känns inte som att jag har någon att ventilera med längre heller. Jag tror allt det här handlar om att jag varit ledig "för länge" nu. Jag märker att Melkis börjar bli rastlös utan dagis, även fast vi hittar på saker om dagarna. Vi behöver nog lite vardag och rutiner igen, det är nog där problemet ligger.
På tisdag åker ungen till sin pappa igen och stannar till söndagen. Då ska jag passa på att sova och bara njuta. Ladda batterier och göra precis det som faller mig in. Nä, man kanske skall hoppa in i duschen en sväng nu istället för att sitta här och gräva ner sig. 

För lite sömn, kan med andra ord framkalla alla möjliga känslor. Tror jag behöver sova. Förresten, jag kom in på snickareutbildningen jag sökt, Yey!

Idag badar vi och njuter av livet.

Publicerat: 2011-07-27 Kl: 12:55:31 | I kategori: Allmänt | 1 kommentarer



Alice.

Publicerat: 2011-07-26 Kl: 07:33:36 | I kategori: Allmänt | 0 kommentarer



Från det ena till det andra.

Publicerat: 2011-07-25 Kl: 12:41:48 | I kategori: Allmänt | 1 kommentarer


Igår var en härligt fullspäckad dag!
Jag och trollungen startade dagen med att cykla ner till en lekpark i duggregnet. Mysigt var det, och vi gungade, klättrade och skrattade. När regndropparna så småningom blev bra mycket större kastade vi oss på cykeln och trampade hem igen där vi hälsade på Niklas, Caesar och N´s kompis Andreas innan vi lagade lunch och hade lunchvila. 

På eftermiddagen sprack solskenet igenom de mörka molnen, så jag och lillungen trampade mot Sigtuna & Julias 1-års kalas. Hade en mycket trevlig eftermiddag, med härliga människor, fika och en hel rad samtalsämnen. På kvällskvisten kom N hit igen, och vi lagade middag. Riktigt mysig dag med andra ord! Och kikar ni på bilden högst upp, så ser ni vårt nya tillskott i familjen :) Katten Alice, 9 veckor :)

Nu inväntar jag en människa som skall hämta upp en säng som jag lagt ut på blocket. Härligt med lite klirr i kassan. Tjingeling!

Barnkalas

Publicerat: 2011-07-24 Kl: 08:07:57 | I kategori: Allmänt | 0 kommentarer


Igår kom min älskade lilla Melkis hem, efter en veckas semester hos sin pappa. Idag är det riktigt tråkigt väder, så förmiddagen spenderar vi nog inomhus. I eftermiddag åker vi iväg på barnkalas hos Julia som fyller 1 år idag! 
Det blir nog en riktig mysdag :)

Älskade ledighet.

Publicerat: 2011-07-21 Kl: 12:42:47 | I kategori: Allmänt | 0 kommentarer


Oj vad mycket som hänt, och oj vad dagarna springer iväg.
Mycket att berätta och mycket att fotografera!
Idag försvinner jag och Niklas till hans systerdotter Nova som fyller två år, stora tjejen! I eftermiddag tar jag med mig min älskade lillebror (som för övrigt inte är så liten) på middag och bio ute. Förhoppningsvis får jag sovsällskap när jag kommer hem senare också :)
Hoppas ni alla har en skön sommar!

Barnfri semester.

Publicerat: 2011-07-16 Kl: 10:17:39 | I kategori: Allmänt | 0 kommentarer


Har precis lämnat av lillungen hos sin pappa, och igår åkte Legolas hem. 
Melker och jag hade verkligen en supermysig kväll igår, så det var med gråten i halsen jag lämnade honom till sin pappa. Vi åt pannkakor, badade och skvätte ner hela badrummet, klädde på pjamas och låg tillsammans i sängen, moffade "dodis" och kollade på monsters inc. 

Nu ska jag försöka njuta av lugnet och andas. Skönt.

Snaart semester!

Publicerat: 2011-07-14 Kl: 08:01:18 | I kategori: Allmänt | 0 kommentarer


Jag tror på riktigt att jag snart kommer få en hjärnblödning.


De här barnen tar kål på mig. Måste säga att jag beundrar, och alltid har gjort, ensamstående föräldrar, allra helst de som har fler barn än ett. Att vara ensam med en unge tycker jag är tillräckligt, men två.


Som sagt, snart får jag en hjärnblödning. Men imorgon åker den lilla hem, sedan får jag njuta av lugnet med min lillprins 1½ dag innan han åker till sin pappa, och sedan har jag barnfri semester i en vecka! Behöver jag säga att jag längtar?

Underbara unge.

Publicerat: 2011-07-12 Kl: 07:16:19 | I kategori: Allmänt | 0 kommentarer




Dagarna går framåt, och idag bosätter vi oss i en lekpark. Melker är superduktig med lilla Legolas och agerar nästan som om han vore storebror. Dock tycker Melkis att Legolas är riktigt jobbig i sina tillfällen, och bryter ihop eller för superförbannad. Men jag är inte sen med att lyfta upp honom när han tycker att det är jobbigt.

Igår kom N hit på middag, härligt var det med sällskap av någon annan vuxen när man varit ensam med två barn en hel dag. Ungarna lekte och N byggde koja under köksbordet. Vid sjutiden slocknade alla små fyra blå, så jag fick pusta ut och hämta lite anda. 

På fredag åker Legolas hem, och jag planerar att ha en riktig fredagsmys kväll med min lilla filur. Pannkaksmiddag kanske, och glass. På lördag sticker jag nog iväg till något lekland och leker hela dagen med Melkis så vi kan leka tillsammans. Han skall få all min uppmärsamhet i form av lek och mys-dag, för sedan åker han ju till sin pappa på söndag igen.
Nu: Frukost till alla barn inklusive mig själv!

Ljudet av små barnfötter.

Publicerat: 2011-07-11 Kl: 07:12:38 | I kategori: Allmänt | 0 kommentarer


Igår kom lilla Legolas hit & stannar till på fredag. Han är en glad och sprallig liten kille, som är van att ha två äldre bröder runt i kring sig. Melker, som inte är van att ha någon mer än vuxna runt sig, upplevde nog en skräckblandad förtjusning när Legolas intog lägenheten. Idag verkar Melkis mest finna det intressant och lite spännande, för vad gör Lego i Melkers gamla säng inne i Melkers lekrum?

Tror det kommer bli en rolig vecka, det är ju inte varje dag man testar på hur det är att ha två barn. Idag blir det äventyr, under förutsättning att jag får tag på en cykelpump, så jag kan pumpa upp däcken på den gamla barnvagnen.

Att måla med ord.

Publicerat: 2011-07-10 Kl: 18:43:05 | I kategori: Allmänt | 0 kommentarer


"Grusvägen har räfflat sig som grillchips efter vårregnet, ofarliga stenskott mot bilens underrede. Det doftar så fint av grönska."


"Ett femtiotal flugor ligger döda i varje fönsterkarm."


"Vi håller varandras händer. Tittar ut över trädgården, betraktar det höga gräset. Gräset tittar tillbaka."

Semester.

Publicerat: 2011-07-10 Kl: 08:29:50 | I kategori: Allmänt | 1 kommentarer


Här har ni en trött, solbränd mamma, men med ett lyckligt humör. Vad skönt det är med semester! Ikväll kommer liten Legolas hit (kusinbarn, 1 år) för att underhållas till fredag. Tror det kommer bli toppen :) Då har Melker någon att leka med hela dagarna också.

Lagom till att Legolas åker hem nästa fredag, åker även Melker till sin pappa igen, dock först på söndagen, så då får jag barnfri semester i en vecka. Den här sommaren känns som precis det jag behöver! Nu ska jag och Melkis ta en prommis ner till affären och handla lite jordgubbar och bröd så man kan mata ankorna :) Ha en fin dag hörni!

Hemma.

Publicerat: 2011-07-09 Kl: 09:51:32 | I kategori: Allmänt | 0 kommentarer


Hallå!

Har varit på Ekerö sedan i måndags, därav ingen uppdatering.
Idag kommer älskade Melker hem från sin pappa där han varit i en vecka nu. Behöver jag säga att jag saknat ihjäl mig? Imorgon kommer fina lilla Legolas som jag skall barnvakta en vecka till, mysigt. Nu måste jag sätta fart och städa lite innan min finaste kärlek kommer hem igen. Handlas ska det också! Återkommer... :)

Grönalund.

Publicerat: 2011-07-03 Kl: 19:34:29 | I kategori: Allmänt | 2 kommentarer


Igår åkte jag och mina syskon in till djurgården och grönalund. Det kanske inte var den bästa dagen att åka på med tanke på att det var första dagen jag började med min medicin, och jag var fylld med ångest och depp. Men trots det blev det en otroligt bra och rolig dag. Tusen tack min fina syster och bror för att ni finns och förgyller mitt liv!

The ark på scenen, inför sommarkrysset som sändes igår lördag.

För att klara upp lite eventuella missförstånd.

Publicerat: 2011-07-03 Kl: 12:45:03 | I kategori: Allmänt | 1 kommentarer


Det är så jag gråter, när jag läser era kommentarer. Ni är så otroligt vackra människor, som faktiskt tar av er egen tid till att läsa mina inlägg, och sedan lämna kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för att ni finns, och ni påverkar mitt mående mer än vad ni säkert tror. En fin kommentar kan lysa upp hela min tillvaro ibland. Tusen tack fina ni!

Dock finns det lite jag skulle vilja klara upp lite kring min medicinering, så det inte blir några missförstånd som jag tror att det kanske blivit hos några.


- Jag äter inte medicinen som enda behandling, utan jag går även i terapi och bearbetar en hel del traumatiska och fruktansvärda händelser som jag vart med om i mitt liv. Anledningen till att jag fick medicin, var för att jag annars inte skulle ha kunnat slutföra min terapi, då en del minnen påverkar mig alldeles för starkt på negativa sätt. Min ångest, blev fruktansvärt stark, och jag höll på att falla in i ett kaotiskt tillstånd, där jag inte längre viste hur jag skulle hantera mig själv eller min omvärld. Deppressionen höll på att dra ner mitt liv, på så sätt att jag inte orkade eller klarade att hålla mina och Melkers fasta rutiner med mattider etc. Jag äter alltså medicinen för att jag överhuvudtaget skall kunna leva och fungera, samtidigt som jag reder ut det som orsakat dessa problem i grund och botten.

- Nej jag går inte i terapi enbart för det som händer mellan mig och S. Det är självklart en enorm del av det hela, som utlöste den traumatiska krisen jag just nu går igenom, men det är långt ifrån enda orsak. Som barn/ungdom var jag med om alldeles för mycket som ett barn/ungdom inte skall behöva se, vara med om eller utstå. Kränkningar, övergrepp, misshandel, listan kan göras lång. Vill understycka att de händelser jag pratar om är saker som i princip ingen vet om, mer än mig själv, då jag inte ens berättat stora delar av detta för min närmaste familj. Jag bearbetar alltså mycket som jag tryckt undan till mitt omedvetna, som hänt för flera år sedan.

- Jag har inte som syfte med medicineringen eller terapin "att hitta mig själv" för hitta sig själv gör man nog aldrig. Det mitt syfte är, är att jag skall kunna bli en fungerande människa, som kan lägga alla händelser bakom mig, och lättare kunna se tillbaka på dem. Jag vill må bättre, våga gå ut bland folk, våga säga ifrån, inte få panikångest så fort det ringer på dörren eller när mobilen ringer, våga stå upp för mig själv och acceptera mig så som jag är istället för att hela tiden kränka mig själv. Jag vill våga vara människa och ta den platsen jag är värd helt enkelt, ingenting annat.

 

Jag hoppas att jag nu rätat ut eventuella frågetecken. Jag äter alltså antidepp och ångestdämpande medicin, av olika orsaker som gjort att jag inte kan eller kunnat hantera en normal vardag. Förhoppningsvis så kommer det bli ljusare med tiden, men det är en lång väg kvar att gå. Återigen, tusen tack för allt ert stöd!



Jag och min lillasyster igår, på väg till grönalund.

Skenet kan bedra, riktigt jävligt.

Publicerat: 2011-07-01 Kl: 21:55:57 | I kategori: Allmänt | 5 kommentarer


Sista dagarna har jag hört ovanligt mycket om att människor inte alls upplevt mig som en deprimerad, ångestfylld människa med social fobi. Jag vet att de inte upplevt mig så som jag egentligen är, för en av mina starkaste sidor är att inte visa hur jag egentligen mår. Jag är bokstavligen bäst på att trycka undan mig själv och saker jag varit med om, för att sedan skydda mig med den pansartjocka muren jag haft omkring mig. Dock har fallet av muren påbörjats, och inom en tid, rätt lång tid, så kommer den förhoppningsvis att vara helt borta så den riktiga Madde kan träda fram och stå där med stoltheten över att vara en hel människa. 

Många i min omgivning, allra helst de äldre generationerna är inte sena med att påpeka att de tycker att jag hänger ut för mycket om mig själv och mitt mående i bloggen. Det jag har svårt att förstå är, varför? Det ska inte vara tabu att må dåligt! Det är allt för många idag som trycker undan sin psykiska ohälsa, och vad resulterar det i? Jo, en ännu värre smäll inom sin tid. Människor är olika, och vissa agerar genom att kanske ta självmord, andra genom att skada någon annan. Man måste ta hand om sig själv i första hand!

Den här tjejen som skriver dessa ord. Madde som strax är inne på sitt 23e år, mår inte bra. Hon är duktig på att visa ett annat yttre, men den riktiga person som hon faktiskt är, är mycket skör. Hon är känslig, och lider (även fast det inte syns) av en enorm social fobi, brutal ångest och har idag maxat poängen i ett depressionstest hos psyk-läkaren. Hon försöker träda fram med sin riktiga person som hon faktiskt är, men behöver lite hjälp på vägen. När hon vaknar varje morgon, vill hon inget hellre än att det skall bli kväll så hon återigen kan få sova. Hon njuter inte av sitt liv, trots allt underbar som hon faktiskt har runt omkring sig. Hon vill stänga in sig och inte låta världen se henne. Dagarna står still och alla rutiner börjar falla eftersom hennes ork är totalt slut.
En del tycker det här är för privat, men jag delar gärna av mig av det jag går igenom, för att någon annan där ute kanske skall kunna finna styrkan och modet till att faktiskt söka hjälp. Min ångest börjar gå över styr, och hos psykologen idag kämpade jag av all min kraft för att inte bryta ihop. Jag beskrev min ångest som aldrig går över, smärtorna i kroppen, sömnlösheten och att jag sista tiden blivit extremt paranoid. Det var med tårarna hängande tunga i ögonkanten som jag frågade min psykolog om hur jag skall klara mig till nästa tid. Hur jag skulle överleva. 

Jag har alltid varit väldigt skeptisk till antidepp-medicin och liknande, men sista dagarna har jag börjat känna mig riktigt desperat. Jag fick göra två tester, läkaren lyssnade på hjärtat och tog blodtryck, på måndag skall jag lämna blodprover och jag fick två olika sorters medicin utskrivet. Antidepp och ångestdämpande. 

Ibland kan man behöva det där lilla extra, som gör att man klarar vardagen lite enklare. Nu är det bara att invänta effekten.

RSS 2.0